Rickard Rackham

Glasblåsning

Glasblåsning används då man vill göra relativt tunna glas som utgår från en rund form. Tekniken utnyttjas ofta för att tillverka olika slags kärl som skålar, fat eller glas.

Vid glasblåsning är utgångspunkten smält glas. Det behövs en smältugn där mäng (blandade glasråvaror), skärv (glasbitar) eller pellet (blandade glasråvaror som rullats till kulor) smälts vid ca 1400 oC. När råvarorna smält och glaset är färdigt kan man börja forma glaset. Det ska då ha ungefär samma konsistens som rumstempererad sirap och vara ca 1100°C.

Det viktigaste verktyget vid glasblåsning är glasblåsarpipan som är en ihålig metallstång. I ena änden finns ett munstycke för att blåsa in luft. I den andra änden sitter en så kallad navel som används för att fånga an (ta upp) glas ur ugnen. Glasblåsarpipan snurras hela tiden i jämn takt för att glaset inte ska rinna av. När glaset centrerats på pipan kan luft försiktigt blåsas in och bearbetningen av glaset starta. Det kan göras genom att svänga pipan, välsa glaset (rulla det) på ett välsbleck eller forma det med verktyg och formar. Verktygen kan t ex vara blött tidningspapper, skopor eller speciella glassaxar.

När glaset fått rätt form blåser man upp det till den storlek man vill ha. En puntel (metallstång) fästs i botten på glaset, pipan tas bort och sedan bearbetas glasets andra ände. Eventuellt behöver glaset värmas i en invärmningsugn ett antal gånger under formningen beroende på hur komplicerad form glaset har. Om glaset blir för kallt stelnar det och går inte att forma längre. När glaset är färdigformat knackas det av från punteln och ställs in i en kylugn. Där sänks temperaturen kontinuerligt för att ta bort spänningar ur glaset så att det inte ska spricka.

Bookmark and Share