Sirkka Lehtonen

Planglas

Planglas har en mängd användningsområden, både konstnärliga och funktionella. Det kan vara helt slätt och ofärgat som i fönster, men också enfärgat, mönstrat eller med en struktur på ytan. Några metoder som används är blyinfattning, Tiffanyteknik, målning och laminering. Men även t ex limning, fusing och slumping används vid arbete med planglas

Blyinfattade kyrkfönster är exempel där planglas används både funktionellt och dekorativt. Man börjar med att göra ett originalmönster i skala 1:1 och numrerar bitarna. En kopia av originalmönstret används som mall då glasdelarna skärs ut. Delarna ges en blykant, löds samman och fixeras i en ram.

Tiffanytekniken förknippas ofta med lampskärmar. Även här skär man ut bitar av fint, ofta flerfärgat och strukturerat planglas och därefter slipas kanterna. Glasbitarna ges en kant av koppar och löds ihop i en tredimensionell form. Denna teknik ger mindre skarvar än blyinfattning.

Glas kan målas med olika verktyg som t ex pensel och spruta eller stöpplas med svamp. Man använder emaljglasfärg, lysterfärg, organisk färg eller ädelmetall. Glas som ska målas måste rengöras noga. Ofta blandas färgpulver med vatten eller olja på en glaspalett. Därefter appliceras färgen på olika sätt beroende på om man vill ha en slät, jämn färgyta, ett optiskt mönster eller ett reliefmönster. Färgen bränns i en ugn. Hur länge och vid vilken temperatur beror på glaset och färgen.

Planglas kan sammanfogas genom laminering och fortfarande vara genomskinligt. En plastfolie, ofta av polyvinylbuturat (PVB), läggs mellan glasskivorna som smälts samman under tryck i en autoklav. Man kan dekorera direkt på en PVB-folie eller lägga tunna material som t ex en akvarell, fjädrar eller tyg mellan plastfolierna.

 

 

 

Bookmark and Share